Sedan dåvarande Sjöfartsverket – nu Transportstyrelsen – för några år sedan uppdrog åt kustbevakningen att sköta kontrollen av våra fiskevatten har en radda felaktigheter  och närmast rena övergrepp begåtts mot den allmänhet som sportfiskar i Stockholms skärgård och Mälaren. Exemplen på något som liknar myndighetsmissbruk satt i system har accelererat och kan göras beklagligt lång. Därför är det skönt att någon nu äntligen sätter ner en fot. Förhoppningsvis kan detta på sikt leda till att vi får ett stopp på eländet med skamligt okunniga och nonchalanta tjänstemän i myndigheten.

Här får sig även Transportstyrelsen en känga. Kanske det redan från början var fel att plötsligt ge en outbildad kår nya uppdrag och polisiära befogenheter? Något den uppenbarligen inte varit riktigt mogen för om man ser till med vilken attityd och oskicklighet man gripit sig verket an. Av våra myndigheter förväntar vi oss ju att de ska tjäna allmänheten på ett sätt som inger förtroende, och känsla av respekt för hur skattepengarna brukas. Poliser sätter inte demonstrativt händerna på pistolen i sämsta machostil när de närmar sig en allmänhet för att utföra t e x en rutinmässig trafikkontroll. Varför måste Kustbevakningens personal kaxigt demonstrera sina pistoler i tid och otid? Och varför svarar en Kustbevakare på relevant fråga om detta att – ” det är för att du inte ska få för dig något!” En förbluffande kommentar minst sagt. På senare år har jag fått höra den ena mer märkliga historien efter den andra från sportfiskares möten med kustbevakning på ”pinnjakt” – i tjänsteutövande.

Mycket skulle man kunna säga om de historierna – men inte att de präglas av smidigt och skickligt eller förtroendeingivande myndighetsutövande. Vad säger man t e x om att fiskare på is tvingades blåsa i alkotest i samband med besiktning av fiskekort!? Denne sportfiskare var spik nykter och medförde för övrigt inget fordon. Ren och skär förödmjukelse alltså. Eller vad säger man om fiskekortskontroller i bästa kommandostil; Om den välordnade fisketävling – också på is – där både spaningsflyg och svävare sattes in för att lokalisera och understödja den landbaserade plutonen av tjänstemän – när 30-talet seriösa sportfiskare noggrant skulle kontrolleras om de innehade fiskekort ( vilket samtliga hade). Hur många tiotusentals skattekronor hade man inte kunnat spara in bara den dagen på ett enkelt telefonsamtal till den välrenommerade organisatören av catch & release-tävlingen istället? Denne hade nämligen kunnat gå i god för att samtliga deltagare löst kort. Det är lättare att acceptera en myndighets taffligheter om den så att säga är klantig i utförande men rent sakligt är korrekt ute. Så är tyvärr allt för sällan fallet när kustbevakningen a la fjärdingsman i bästa Knolhultanda jagar efter Åsa-Nisse. Man brister i alla avseenden. Frågan är när inkompetensen ska få ett slut? Kustbevakningen behöver sättas på skolbänken. Få en grundlig utbildning i världen Sportfiske, och kunskap om när och om det är befogat att efterfråga fiskekort. Man bör också skaffa nya rutiner, och få lära sig elementan i hur man som myndighet ska bemöta allmänhet – och för den delen även yrkesfolk vilket jag själv har haft många anledningar undra kring. Det får bli ett slut på att närma sig allmänheten med utgångspunkten att man jagar tjuvar och banditer. Slut med ett bokstavligt smygande bakom buskar i spaning på en eventuell Åsa-Nisse. Slut med att uppehålla folk – stjäla folks fritid – på oändliga osmidiga och omständliga kontroller där man inte har en aning om vad man kontrollerar men gärna ändå gör anmälningar om allt möjligt och sedan – värst av allt – överlämnar till domstolen att avgöra om man var ute i skäligt och laga ärende eller inte. Hur kan en myndighet överhuvudtaget tillåta sig att avkräva folk kunskaper om lagar och förordningar som man inte ens själv har den mest grundläggande koll på!!?? Fullständigt obegripligt att detta fortgått i många år. Det råder tyvärr ett löjets skimmer över kustbevakningen i region Stockholm. Som man skulle kunna skratta lite åt om det inte vore för att det är vanliga troskyldiga, ibland skyldiga, men oftast hederliga människor med en relativt grundmurad myndighetstillit som på fullt allvar drabbas av klantigheter trakasserier och felaktiga anmälningar. Kustbevakningen har definitivt gjort sig förtjänta av sin JO-anmälan. Inte en dag för tidigt. Heja sportfiskeförbundet.