Gäddan förblir landets populäraste sportfisk. Magin kring det förväntade hugget behåller sin förtrollande grepp. Men hur många av dagens febriga gäddfiskare vet att modernt storgäddfiske i vårt land i hög grad kan stavas Leif Engström. Nestorn Leif Engström, även ”Gäddprofessorn” kallad, har varit en föregångare på många sätt när det gäller utvecklingen av gäddfisket här i landet. Inte bara genom introduktionen av Bomber, Cisco Kid och Swim-Whizz på den svenska wobblermarknaden på 1970-talet. Inte bara genom att vara pionjär med elmotorn, topomarkörer och inte minst ekolod för sportfiskare. Alla dessa prylar och redskap var nya och bra amerikanska hjälpmedel för ett sportfiske under avancerad utveckling. Speciellt i ett land som ännu på tidigt 70-tal präglades av en inåtvänd inhemsk lite sömnig sportfiskekultur – där årets stora sportfiskehändelse fortfarande var när Abu Svängsta kom med vårens nya katalog. Men Leif Engströms importerade koncept för ett framgångsrikare sportfiske var bara kringdelarna i en större helhet. Framför allt införde Leif Engström kanske ett nytt sätt att tänka gäddfiske, och förde därmed upp gäddfisket till helt nya nivåer. Dessa tankar – klädda i sugande beskrivningar och presenterade tillsammans med bedövande imponerande fångstfakta – innebar något av en revolution för många gäddfiskeintresserade i landet. Leif Engström var den som med spöt i ena handen och med pennan i den andra bröt marken och med blixtbelysning slog upp dörrarna när det gällde att lägga upp taktik och fokus på den fisk som forfarande är okrönt kungsfisk här i landet – Storgäddan! Hur gjorde han det? undrar nu den okunnige läsaren av dessa rader. Jo bland annat genom att skriva den bästa och mest uttömmande bok som skrivits i Sverige om konsten att fiska gädda. En bok med den träffande titeln ”Gäddfiskarens specialknep”.

För inte så länge sedan såldes ett gammalt exemplar på auktion för 650kr. Själv har jag 2 ex, bägge inköpta på bokantikvariat i början av 80-talet. Det ena exemplaret blev tidigt rejält tummat och utslitet, av mig själv och av hyperintresserade sportfiskevänner. Det andra exemplaret har jag sparat på och hoppas fortfarande få en signatur i någon dag. Så blir det med biblar. Om det finns någon fiskebok som förtjänar tillmälet ”En gäddfiskares Bibel” så är det nog just Gäddfiskarens Specialknep. Trots sina snart 35 år på nacken ( utkom 1971/Bonniers Naturböcker) finns här en veritabel kunskap om gädda och gäddfiske som fortfarande är i högsta grad exklusiv levande och aktuell. Med denna bok och med de initierade specialartiklar Leif Engström presterade under 70- och 80-talet skulle jag vilja påstå att en milstolpe markerades när det gäller svenskt gäddfiske. Generationer av intresserade och storgäddtörstande sportfiskare övertygades genom Leif Engströms tidiga skriverier att det faktiskt var möjligt att specialisera sig på fångst av drömgäddor – och gick sedan man ur huse med förklarad blick och händer darrande av en fiskeiver som närmast påminde om storfiskeskälva. Sällan har någon enskild sportfiskare lämnat sådana avtryck i svensk praktisk sporfiskeutövning som Leif Engström. Utan Leif Engström skulle vi alldeles uppenbart inte ha så många skickliga gäddfiskare som vi har här i landet. Leif Engström var den som lyfte upp gäddfisket till den nivå och till den febrila boom kring jakten på storgädda som grasserar i vårt land ännu år 2004. Påståendet får även gälla för hur grundläggande taktik och jakt fortfarande går till. Det har faktiskt inte hänt så där jättemycket de senaste 25 åren. Några nya wobbler har sett dagens ljus, det specimeninriktade metet har finjusterat sina metoder och tekniker, detsamma gäller för utvecklingen kring trollingfisket. Spinnfisket har kompletterats med gummjiggar och jerkbaits, mixade betstyper och flätlinor, ismetet har utvecklats genom undertecknads skrivarmöda och pionjärnit och fullbordar därmed åretruntcykeln. Men annars inte så mycket nytt. Och ingenting som egentligen vederlägger den erfarenhet, och närmast vetenskapsrelaterade kunskap, Leif Engström med både ackuratess och suggestivt språkbruk sammanställde på -70-och 80-talet. Om man ville läsa om seriöst gäddfiske före Engström var det Curt Lindhé som gällde. Curt Lindhé tillhör förra seklets verkliga giganter inom fiskelitteraturen, med många och mycket läsvärda böcker av hög litterär kvalitet. Tipsen om hur abborre och gäddan fiskas vävdes in i ofta underhållande skildringar och äventyr. En del av dessa tips återfinner jag hos Leif Engström. Men när Leif Engström skriver om gäddfiske blir det hela rakt på sak och mer ingenjörsmässigt – och djuplodande. Storgäddan under lupp. Pang på rödbetan. Inget litterärt ”svammel” här inte. Snarast en språkstil som är suggestiv och hårt fokuserad på bokens syfte – att berätta om gäddan, och att tipsa om olika vägar att hitta henne, och slutligen om trixen som gör att vi kan få henne på kroken – en passionerad gäddfiskares specialknep! Boken är otroligt givande och intressant än idag för den som handfast vill lära sig hur man fiskar gädda och i synnerhet kanske stor gädda. Vem var mer lämpad för uppgiften att skriva denna bok än den som förmodligen stirrat ner i rovdjurskäften hos fler Storgäddor än någon annan. Att jag själv råkar vara den som har flest registrerade storgäddor över 12 kilo i landet känns ganska lättviktigt vid sidan av det Leif Engström presterat i den vägen. Jag får då och då frågor om hur jag själv blivit så framgångsrik som gäddfiskare. Jag brukar svara att jag är självlärd och aldrig har dragit mig för vare sig utmaningar eller väder eller för oändliga timmar med ovissa experiment och testande av hypoteser och nya fiskeområden. Men det är bara en del i sanningen. Jag har också låtit mig inspireras av Leif Engström – en gäddmästers erfarenheter och texter. Spring iväg till närmaste antikvariat – har du tur kanske du hittar en bok som ser ut som den på dagens bild.