Bästa sättet att göra gösen rättvisa som sportfisk är att ta den på flötmete med levande betesfisk på mjukt spö. Då bjuder den upp till kamp av ett slag som wobbler- och trollingfiskaren nästan aldrig får nöjet att uppleva. En krigargös på 6kg levererar inte sällan intensivare batalj än en 10kg-gädda, även om 10kg-gäddans batalj kan sträcka ut längre över tid. Jag vet att det är många som backar och inte tror mig när jag påstår detta. Men så är det i alla fall, vågar jag påstå efter fångster av närmare 200 gösar och gäddor i de här storleksordningarna. Försommarens gösmete i skärgården har genom åren förblivit ett av fiskeårets absoluta höjdpunkter, det är nu gösen är på sitt allra bästa stridshumör. När jag började gösmeta i skärgården, på det sätt som jag snart ska beskriva, för dryga 15 år sedan var jag praktiskt taget ensam om det. Vi var några få mycket hängivna som på den tiden ”ägde” våra gösspotts för oss själva. I dag ser det annorlunda ut. Allt fler har fastnat i poängen med den här spännande fiskemetoden – som förutom till gös fungerar alldeles ypperligt även när metoden riktas även mot storabborrarna och hungriga storgäddor. Konceptet bygger på att utnyttja försommarens invasion av strömming i skärgården. Strömmingarna som fångas på vanligt sätt med strömmingstackel hålls levande i nätsump hängande utanför båten ( och i vattenfylld hink under kortare transporter). På lämpliga fiskeplatser ankrar man sedan upp båten – om man nu inte har möjlighet att praktisera fisket från landbacken förstås – och tacklar upp sitt spö. Ett bra ”metspö” är gärna 9-12 fot långt, vidare ska det ha en mjuk aktion för bästa funktion och känsla. Specialisterna använder gärna 12 fots mjuka karpsön. Medan vi andra kan skaffa in ett ”allroundspö” som kan fungera även till andra fiskemetoder. I vår har jag prövat ett spinnspö från ABU-Garcia som lever upp till högt ställda krav på känsla och funktion även vid metet. Spöt ”Conolon Pure Performance” med kastvikt 15-40gram, har fungerat bra under vårens gädd- och öringspinn. Det har nu visat att det är supergott att fiska med även vid metet! Kostar runt 900kr i handeln. Vidare behövs en hygglig haspelrulle fylld med ca 0,35 vanlig nylonlina, samt ett glidflöte för flexibla fiskedjup. Dessutom en halv meter tafs som håller bra för gäddtänder ( man får alltid räkna med gädda när man metar med levande betesfisk!) – den säkrar alla fångster. Grova vajertafsar brukar dock ha en avskräckande effekt på gösen. Bättre att köra med tunn vajer eller något av de andra nya spännande material som kommit fram på senare år. Ovanför tafsen ett sänke 10 –20 gram beroende på flötets bärighet – lämplig bärighet när metet sker med strömming ca 18 till 28 gram. Nederst en vass trekrok storlek nr 6 som sätts med en krok ca 3mm ner genom ryggen vid ryggfenan. Går man för djupt skadas fisken, sätts kroken för grunt lossnar den vid utkastet. En mycket bra regel vid alla napp där flötet dyker – är att räkna till 10 sekunder innan mothugg görs. Fisket sker alltså med öppen bygel. Minsta störning (stramning i linan) kan göra att såväl gös som abborre avbryter nappet – d v s snabbt spottar ut det krokförsedda bytet. Ge dem alltså 10 ostörda sekunder ( med öppen bygel) att dra in strömmingen ordentligt i munnen. Dessa 10 sekunder ger även gäddan tillräckligt med tid att få in strömmingen helt och hållet i munnen, och när krokningen sker sitter trekroken därför 19 ggr av 20 perfekt i mungipan! Ingen risk för tafsbrott m a o! Väntar man längre är det risk att strömmingen med krok hamnar långt ner i svalget. Vilket inte bara försvårar losstagningen utan också i det närmaste omöjliggör att återutsätta fiskarna. Att meta gös och storabborre fordar alltså viss disciplin av sin utövare. Som t ex att aldrig släppa flötet med blicken – för då nappar det ofelbart! När flötet ”nappat” i 10 sekunder fäller man bygeln och tar snabbt hem linan. I samma ögonblick som linan börjar sträcka upp sig börjar gösen eller abborren att upptäcka att det är något lurt – Det är då det gäller det att raskt resa upp spöt i ett svepande och ”långt” mothugg som driver in kroken ordentligt – innan gösen eller abborren hinner spotta! Drivna metare kan använda en annan teknik där man försiktigt tar hem löslina innan krokningen sker. Träning ger färdighet. Och innan det är dags att försöka sig på att fästa en nappande rovfisk gäller det också att hitta dem. Abborren kan sökas i närheten av eller direkt i eller straxt under strömmingsstimmen, även kring grynnor uddar mm på 3 – 10m djup. Gösen söks på de typiska vår- och försommarfjärdarna, ofta vid ”skrävelbottnar” och runt grynnor, uddar och platåer, men även utanför vassbänkar mm på 2 – 8m djup. Presentationen av betesfisken bör vara ca 0,5 – 1m över botten vid fiske som sker på grunda platser. Vid fiske på större djup kan gös röra sig i mellanlagren, men även här gynnas ofta utfallet av att hålla sig bottennära 0,5 – 2m över botten. Varma kvällar kan jagande gös uppträda mer ytnära även över de större djupen, då kan de nappa när strömmingen flänger runt 1-1½m under vattenytan. Fiskemetoden kan praktiseras hela maj och juni. Men mot midsommar och början av juli har de flesta gösarna börjat söka sig ut mot högsommarfjärdarna där de lever ett mer pelagiskt liv i jakten på strömming, eller nors och siklöja där sådan stimfisk förekommer. Allting styrs som vanligt av biologiska klockor, temperaturer, ljus, syretillgång och vart betesfisken håller till. Bildkollaget är från helgens övningar, som bjöd på dubbelhugg och trippelnapp vid flera tillfällen. Storgäddan nappade i går eftermiddag alldeles invid båten så det stänkte om flötet. Efter en lång härlig kamp lät hon sig vägas och fotas och sedan återutsättas, 11,3kg /116cm.